När jag var nio år fick jag min första hund. Det blev min bästa vän och följeslagare i nästan 12 år. Och det är mycket tack vare honom, min lilla Teo, som jag upptäckte kärleken till kameran.
Ur min dagbok våren 2025.
Nio åriga Bella hade varit så stolt nu.
Hon hade precis fått sin alldeles egna valp. Och någon vecka senare upptäckte hon kärleken till kameran när en familjevän kom för att ta bilder på den lilla valpen.
Idag sitter jag här med min andra hund i knät och planerar årets (till och med 2026 års) bröllopsfotograferingar. Nyp mig!!
Lilla Bella visste vad hon ville. Hon terroriserade alla i byn med WWFs Pandakatalog hösten där på. Till slut nådde hon högsta nivån. Ja där systemkameran fanns. Det var en Canon EOS 1000D.
Hon älskade att fotografera natur. Och givetvis den lilla valpen som växer upp. Men lilla Bella växer upp och är inte lika modig. Jag tror att hon hela tiden, innerst inne, drömde om att fotografera mer. Men hon vågade inte riktigt säga det.
Jag har inte heller vågat.
Men för något år sedan vågade jag. Jag vågade säga att jag vill mer. Men jag hade aldrig drömt om att jag en dag skulle få den stora äran att få föreviga någons bröllopsdag.
Lilla Bella, tack för att du vågade. Tack för att du ändå gick din egen väg. Jag ska göra dig stolt och jag ska också våga. Jag ska våga drömma större. Jag behövde bara samla lite mod först.
Kram från stora Bella ❤️🩹